Längs hela flygrakan har folk samlats för att lukta på bränt gummi och se vilken bil som är snabbast i Kalmar. Men det är inte hela sanningen. Ibland går streetracarna så upp i att grilla korv att de glömmer bort att åka ikapp.
Först till nästa rödljus
Det handlar om olaglig streetrace, en fluga som föddes i Amerika för ett drygt halvsekel sedan. I starten var det unga amerikaner som ville ha en europeisk sportbil men saknade pengarna. I stället köpte de en gammal Ford, plockade av skärmarna och trimmade motorn. Plötsligt hade de en Hot Rod.
Att ha snabbaste bilen i häradet har alltid ingett en viss respekt. Ungdomarna började köra i kapp från rödljus till rödljus. En sport som med tiden utvecklades till att bli street racing, där du ska vara snabbast på en kvarts engelsk mil, alltså 402,33 meter. Tiden mäts i sekunder och hundradelar. När någon nämner ”låga tior” så hörs ett mytiskt sus från de som står intill. Det innebär att någon kör kvartsmilen på drygt tio sekunder, och det är snabbt så det blir över.
Svensk motorkultur har aldrig skilt sig mycket från amerikansk, och även om bilarna i dag är BMW, Saab eller Volvo i stället för Ford, Chevrolet eller Plymouth så har sporten trots sin olaglighet levt kvar.
Har lämnat rödljusen
I Kalmar har den däremot flyttat sig från rödljusen ut till flygrakorna. Streetracarna letar fortfarande efter en bra bana att köra på, men sökandet är svårt.
I stället går djungeltrumman när det är dags för race. Via Internet, småprat och telefon varslas intresserade om tid och plats för nästa race.
- I stället för att köra från rödljus till rödljus inne på Erik Dahlbergs väg åker man hit och kör. Folk kör av sig här på helgerna, sedan kör de lugnt i veckorna, säger Bartek Mårtensson, som är ordförande i Kalmar Street Race klubb och i dag en i publiken.
Han märker att populariteten har ökat. Ryktet om Kalmars flygrakerace har spritt sig och för några helger sedan kom förare från både Högsby och Oskarshamn till Kalmar för att spänna musklerna. Det var mellan 100 och 120 bilar på plats då, uppskattar en av förarna.
Polisen kommer
Återigen stannar tävlingen upp. En civil polispiket och två civilbilar susar fram och ställer sig vid startpunkten.
Det blir sordin på stämningen. Med dragna ficklampor inspekterar polispatrullerna platsen och andas in gummidoften.
- Jaha, nu är det slut, mumlar en i publiken.
Det blir en tät väntan. Under tiden polisen går runt och tittar åker en eller annan bil iväg. Folk småpratar och röker.
Det blir Bartek Mårtensson som går fram och pratar med polisen. Eftersom han är ordförande i Kalmar Street Race tar han på sig uppgiften.
Det blir ett samtal med polisen innan patrullen åker iväg igen. Eftersom ingen bil setts köra för fort kan polisen inget göra.
- Det handlar om vem som väntar längst på att köra iväg, vi eller polisen. Och polisen brukar ha mer att göra, säger en av förarna när piketen rullar vidare.
- De säger att polisen inte bryr sig, men varje helg är de här och kör bort oss, säger en man ur publiken lite avmätt.
Det blir lugnt en stund innan tävlingarna kör igång igen. Folk samlas vid grillarna, äter korv eller kyckling. Det är som om tävlingen förvandlats till ett samkväm värdigt vilken scoutrörelse som helst. Och så är det, konstaterar flera åskådare.
- En helg i somras då undrade någon varför ingen körde. Då var vi så upptagna av att grilla att vi glömde bort det, skrattar en kvinna och stryker ketchup på sin varmkorv.
Först till nästa rödljus
Det handlar om olaglig streetrace, en fluga som föddes i Amerika för ett drygt halvsekel sedan. I starten var det unga amerikaner som ville ha en europeisk sportbil men saknade pengarna. I stället köpte de en gammal Ford, plockade av skärmarna och trimmade motorn. Plötsligt hade de en Hot Rod.
Att ha snabbaste bilen i häradet har alltid ingett en viss respekt. Ungdomarna började köra i kapp från rödljus till rödljus. En sport som med tiden utvecklades till att bli street racing, där du ska vara snabbast på en kvarts engelsk mil, alltså 402,33 meter. Tiden mäts i sekunder och hundradelar. När någon nämner ”låga tior” så hörs ett mytiskt sus från de som står intill. Det innebär att någon kör kvartsmilen på drygt tio sekunder, och det är snabbt så det blir över.
Svensk motorkultur har aldrig skilt sig mycket från amerikansk, och även om bilarna i dag är BMW, Saab eller Volvo i stället för Ford, Chevrolet eller Plymouth så har sporten trots sin olaglighet levt kvar.
Har lämnat rödljusen
I Kalmar har den däremot flyttat sig från rödljusen ut till flygrakorna. Streetracarna letar fortfarande efter en bra bana att köra på, men sökandet är svårt.
I stället går djungeltrumman när det är dags för race. Via Internet, småprat och telefon varslas intresserade om tid och plats för nästa race.
– I stället för att köra från rödljus till rödljus inne på Erik Dahlbergs väg åker man hit och kör. Folk kör av sig här på helgerna, sedan kör de lugnt i veckorna, säger Bartek Mårtensson, som är ordförande i Kalmar Street Race klubb och i dag en i publiken.
Han märker att populariteten har ökat. Ryktet om Kalmars flygrakerace har spritt sig och för några helger sedan kom förare från både Högsby och Oskarshamn till Kalmar för att spänna musklerna. Det var mellan 100 och 120 bilar på plats då, uppskattar en av förarna.
Polisen kommer
Återigen stannar tävlingen upp. En civil polispiket och två civilbilar susar fram och ställer sig vid startpunkten.
Det blir sordin på stämningen. Med dragna ficklampor inspekterar polispatrullerna platsen och andas in gummidoften.
– Jaha, nu är det slut, mumlar en i publiken.
Det blir en tät väntan. Under tiden polisen går runt och tittar åker en eller annan bil iväg. Folk småpratar och röker.
Det blir Bartek Mårtensson som går fram och pratar med polisen. Eftersom han är ordförande i Kalmar Street Race tar han på sig uppgiften.
Det blir ett samtal med polisen innan patrullen åker iväg igen. Eftersom ingen bil setts köra för fort kan polisen inget göra.
– Det handlar om vem som väntar längst på att köra iväg, vi eller polisen. Och polisen brukar ha mer att göra, säger en av förarna när piketen rullar vidare.
– De säger att polisen inte bryr sig, men varje helg är de här och kör bort oss, säger en man ur publiken lite avmätt.
Det blir lugnt en stund innan tävlingarna kör igång igen. Folk samlas vid grillarna, äter korv eller kyckling. Det är som om tävlingen förvandlats till ett samkväm värdigt vilken scoutrörelse som helst. Och så är det, konstaterar flera åskådare.
– En helg i somras då undrade någon varför ingen körde. Då var vi så upptagna av att grilla att vi glömde bort det, skrattar en kvinna och stryker ketchup på sin varmkorv.